19. Jag vet ej om Gulbeyaz gick för vida, men hon förstod att fängsla med sitt sätt, en huvudsak, såväl å hjärtats sida som annat smått i kvinnors toalett. Men varför skall en fru till konstgrepp skrida? då känner hon ej mannens svaghet rätt, och endast hungersnöd, bland livets skiften, gör ända på vår last ■— fortplantningsdriften. 20. En säng är ej en tron, och jag är böjd att låta paret gå till ro, det såta, och drömma om sin saknad eller fröjd. En sviken fröjd kan saknad efterlåta fullt ut så djup som smärtan i sin höjd, de minsta sorger äro dem vi gråta, det är ett dagligt dropp, och ej en skur, som holkar själen (liksom stenen) ur. 21. En ondsint fru, en håglös son, en räntebetalning, som med lån man täcka får, ett kinkigt barn, en hund, vars död vi vänte, en älsklingshäst, som haltar bäst han går, en elak käring, på vars testamente vi byggt vårt hopp, men där vårt namn ej står: allt det är lappri, men jag känner ingen som ej förargas av de lumpna tingen. 22. Som filosof ger jag dem djävuln alla, djur, människor, och — stopp! ej Evas kön! En dylik kötted lättar på min galla och lämnar icke kvar de minsta frön till någonting som jag ett ont kan kalla och själen hämtar stoicismens lön; men vad är själ? var ligger hennes ban? vem vet? — Nå, jag ger också henne fan! 234