Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sjätte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63. Det här är dårskap för de vises släkte,
och visdom älskar jag mer än hon mig;
men allt hos mig en eftertanke väckte,
från fursten ned till trädet på min stig,
fast aldrig Vetandet mig handen räckte.
Vad äro vi? var tände livet sig?
vad ha vi här att göra? och vart gå vi?
Så fråga vi oss jämt — och fråga få vi.
64 .1 salen rådde tystnad. Nästan kallt
bröt sig ljusskenet dimmigt genom röken,
och slummer hade sjunkit överallt
på fagra lemmar. Om det gives spöken
så borde de i luftig ljusgestalt
ha smugit hit från kyrkogårdsbesöken
och såsom gastar visat bättre smak
än hålla till i grusade gemak.
65. De sköna lågo spridda i en ring,
som Floras barn från skilda zoner gunga
i samma växthus, där de vackra ting
med ans och kostnad drivas upp som unga.
En med det bruna håret snott ikring
låg där och sov, med ögonlock så tunga
som mogen sommarfrukt i trädgårdslunder
och öppna läppar med sin pärlrad under.
66. Röd låg en annan på sin vita arm,
med svarta lockar, glänsande och mjuka,
och log igenom drömmen, huld och varm,
som man ser månen mellan skyar bruka,
då som ett flor av snö från halvtäckt barm
det vita linnet föll, det avundsjuka,
och natten, medvetslös, såg hur behagen
i blyg förvirring trädde fram i dagen.
245
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Nov 12 02:15:02 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/donjuan/0255.html