91. Och storherrn föga det på sinnet lade, i likhet med allt annat. Men som karl behövde han sin docka, som han sade, som man sin lust i en solfjäder har. Cirkassiskor i mängd han också hade när han ifrån divanen ledig var, fast nu av plikt, om ej av lust en hägring, han solat sig uti gemålens fägring. 92. Men han steg upp; och efter flitig tvättning, som österländska bruket fordrar än, samt bön och ännu någon from förrättning, drack han sex koppar kaffe, och gick sen att höra efter vilken sysselsättning som Rysslands Katarina haft igen, hon, som ännu får lager hela foror som störst bland suveräner och bland............... 93. Du hennes sons son, store Alexander, bliv icke stött, så legitim du står! (ty ända bort till Neva, mittibland er, en vers med lätthet nuförtiden går, som släpper yran lös och skapar klander, vars strömdrag till och med betänkligt slår ihop med Östersjöns). Är du allenast din faders son, så nöjer jag mig genast. 94. Att kalla folk i kärlek avlade och deras mödrar Timons antipoder, den mänskohatarns, är det svavlade förtalets anfall på de höga nåder; men folk ur dyn som oftast kravlade, och om en enda kvinnas felsteg låder vid alla släkten, utber jag mig svar om vem ett oförvitligt stamträd har. 252