99. Här ringde hon på Baba, för att föra don Juan in. Allt som därhos passerat från sistförflutna kväll hon ville höra, om Juan hos slavinnorna logerat, om Baba fullgjort vad han skulle göra och ynglingens förklädnad väl kacherat, men framför allt hon ville ha beskrivet hur, liksom var, han sovit — det var givet. 100. Han svarade bestört — när det var slut med förhöret, som kom så oförutsett och som han stakade sig absolut med — att han betett sig efter bästa vett; men något var det han ej ville ut med, och saken kom för mycket oberett, han rev sig bakom örat, som de pläga som icke veta vad de skola säga. lOl. Gulbeyaz var ej den som tålte skämt och att i ord och handling stå och fubbla, hon ville att man svarade bestämt; och när han som en häst begynte snubbla, så haglade där nya frågor jämt, som gjorde hans bekymmer tiodubbla; då blev hon het, och ögat syntes gnistra, och pannans blåa ådror svällde bistra. 102. När Baba märkte detta hos sin fru, — betänkliga symtomer, som han kände — besvor han henne lugna sig ännu, han kunde icke hjälpa vad som hände; så kom det fram till slut, att till Dudu man under villervallan Juan sände, men det var icke Babas fel, det svor han så vid kamelens puckel som vid koran. 254