119. Och här de unga två allena lämnas att rusta sig till vad som förestår; men huruvida tillgift åt dem ämnas och ej Gulbeyaz ända därhän går som andra moslemskvinnor när de hämnas, det är en sak som hänger på ett hår; dock — vare långt från mig att vilja reda varthän en kvinnas nycker kunde leda. 120. Jag lämnar dem, tillönskandes dem lycka fast jag är ängslig för dem. Men mitt sätt är här, som allestäds, att framåt rycka och duka upp för eder rätt på rätt. I hopp att ej abborrarna må stycka don Juan, fast hans ställning ej är lätt, och efter vinden råkar vara förlig får sångmön sätta kurs en stund på örlig. ANMÄRKNINGAR. Sjätte, sjunde och åttonde sångerna fulländades i Pisa i februari 1822 och utkommo på John Hunts förlag i London i juli 1823. 1: a st. Det ges en ebb och flod i mänskors öden; begagnad, leder floden.” Ett lån från Shakespeare (Julius Cæsar, IV. 3) : Det ges en ebb och flod i mänskors öden; begagnad, leder floden fram till lyckan, försummad, strandar livets hela resa på grund och blinda klippor och elände. 7: e st. Men storherrn, det får man likväl besinna, är ej som stoikern på Tiberns kust, som Cafo, som sin vän Hortensius tjänte med egen hustru, som han honom länte. 259