84. Rang, ordnar, snören, guldbjäfs, plym och sabel den yverborna mannen ta med storm, precis som purpur skökan uti Babel; den första sälle, som får uniform, lik grodan sväller i Esopi fabel för ärans skull; och söker du en norm för äran själv (ty sådant veta bör du) så fråga grisen, som ser vinden, hör du. 85. Nog känner han den, och det sägs han ser, enär han som en gris framföre ränner, ja, eller som en brigg (ifall det ger en hyggligare bild), som seglen spänner... men denna sången får ej tänjas mer, ty sångmön liksom litet trötthet känner; den nästa skall ge till en faslig skräll som kläppen i ett torn en helgdagskväll. 86. Hör steg av sammanslutande plutoner igenom natten, disig, skum och kall! Se hur de smyga, djupa bataljoner, utefter späckad strand och kringvärvd vall! Se dimmans väv i böljande fasoner, den stjärnan tittar genom! Huru skall hon ej av rök från helvetet betäckas kanske i nästa ögonblick, och släckas! 87. Vi sätta punkt här — vid den hemska punkt, som skiljer liv och död åt och bland hopen på tusen hjärtan faller centnertungt, de där snart frysa i den vida gropen. Ännu en stund — och det är lagom lugnt! Då skallar marsch! fäll bajonett! och ropen hurra! och Allah! samt — i nästa stund — dödsskränet, dränkt bland stridens larm i grund! 283