ÅTTONDE SÅNGEN. 1. 0 död och pina! och o blixt och dunder! Det där är ju att svärja — menar du, granntyckta läsare, på goda grunder — men så se ärans drömspel ut ännu och jag åkallar dem att hjälpa under min bildningsgåva, som man gör med fru Bellona, och med Mars, vad de nu heta, det går ändå på ett ut, som vi veta. 2. Allt redo var i detta ögonblick, svärd, luntor, jämte folk till bäggedera, och hären lik ett lejon stadigt gick med spända senor, färdig att agera, en mänskohydra, hård mot hugg och stick, med hjältehuvuden, de där, ju flera man avhögg, skulle sticka upp igen i nya huvuden på nya män. 3. Historien skådar tingen blott i stort; men om vi granskade dem i det lilla och mätte krigets vinst, som vi det bort, vi skulle häpna åt att det kan spilla så mycket guld som det, gunås, har gjort, för litet slagg, för ärelystnans villa. En torkad tår är större vinning, än en ocean av blod från fallna män. 285