72. Och om ej en fördelning tagit miste om landningsplats, i följd av häftig ström, samt gått på måfå, utan att de visste varthän de gingo, gått som i en dröm till dess i själva dagningen de siste bemärkte likasom en port — så döm om icke snart Kutusow, muntergöken, som nyss hans bussar, blivit mat för höken! 73. Men dessa öppnade — så snart de hunnit kring vallen väl och tagit »cavaliern» det ögonblick Kutusows trots försvunnit och knektarna som duvor sökte värn •— på porten »Kilia», som de lyckligt funnit, då våra hjältar sluppo från affärn, men stående till knäs i frusen smörja, nu tinad till ett träsk av blod och sörja. 74. Kossakerna — det stavas ock kosacker — (ortografin är jag ej driven i, men jag är nöjd blott jag ej står här vacker i politik, taktik, geografi) som dittills blott i sadeln gjort attacker och ej mot fästningars artilleri, men lärt sig att försaka egna tycken och lyda ordres — höggos här i stycken. 75. Hur moslems läto sina eldgap dundra så nådde dessa vallen ej förty och hoppades naturligtvis få plundra sitt Ismail utan längre huvudbry, en kortsynthet, som man väl må beundra. Där lockade nu turken, med att fly, dem i en vrå, i avsikt att få göra ett utfall och bespottarna förstöra. 303