68. Nog om naturen. Låt oss byta om och ta till ämne civilisationen och samhällslivets goda, sådant som krig, pestilens och plågoris på tronen; vill du se dess välsignelser, så kom och hör en Katarina höja tonen när sextitalets lusta kittlas skall med budoarscener och med — Ismails fall. 69. Nu bröt man in. Först högg en liten skara sin väg i blod — så följde andra käckt — och sedan hördes bajonetter bara, som korsades med sablar oförskräckt, och skrän av mödrar samt av barn en skara — men morgonens och folkets andedräkt försvårades av svavelrök, ty turken slogs tum för tum, förbittrad, blek och sturken. 70. Kutusow, vilken sedermera vrok (med någon hjälp av snön, som var man känner) Napoleon tillbaka, och hans ok, vroks själv tillbaka här med sina männer. Det var en lustigkurre, det, en tok, som drev sitt fyr med fiender och vänner, fast liv och framgång hängde på ett kast — men här höll skämtet på att frysa fast. 71. Han kastade sig med sitt folk manhaftigt uti en vallgrav, liknande ett kärr, som1 stigit genom blod och jäste saftigt; men över vallen kom han ej, tyvärr, (ibland begråtna, som där slogos kraftigt, var även generalen Ribaupierre) ty museimännen fingo brått att sopa dem åter ned i graven allihopa. 302