Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Åttonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108. Nog sökte Johnson och don Juan språka
den gamle an med turkisk courtoisie,
att han för Guds skull icke skulle bråka,
men giva efter, för att få gå fri;
men han for ut, som präster när de råka
förivra sig av pur ortodoxi,
och högg åt sina vänner med detsamma,
som småbarn bruka göra åt sin amma —
109. och detta fast de sökte mäkla fred.
Med var sin skråma föllo bäggedera
— en med en suck, den andre med en ed —
på gubben, som knappt visste till sig mera;
men då slog hela horden, mäkta vred
för det han vägrade kapitulera,
på far och söner som en störtskur ner,
ändock de aktade det knappast mer
110. än sandfält akta regn. Hans andre son
sköts dock till sist; den tredje höggs i stycken;
den fjärde fick ett dödsstyng framifrån;
den femte, som naturen haft den nycken
att göra lytt och som fått lida hån
och smälek från sin födelse, rätt mycken,
gick för en far i döden obesett,
som blygdes för det liv han honom gett.
111. Den äldste var en vild tartar, en äkta,
född till martyr just och till plågoris
för bleka nasarener, och förskräckta.
Han såg ej annat än sitt paradis
och hulda barn med mjuka armar sträckta
mot dem, som stupat här naturligtvis —
svartögda houris, ljuvliga att möta,
allsmäktiga som Evas barn, och söta.
312
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Nov 12 02:15:02 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/donjuan/0322.html