36 .1 stora snillen! »Apropos des bottes» — jag har förgätit vad jag skulle säga, som det med visare personer gått. Det var ett fridsens ord att överväga i kojor och baracker som i slott; men slika ord så sällan verka pläga, stor sak då att det här förflugit har, så ovärderligt — det förstås — det var. 37. För övrigt kommer det engång i dagen med spillrorna av en »förgången värld» när vår värld är förgången, sönderslagen, ur spåren körd, krängd ut och in, förtärd, svedd, brynt, stekt, knorrad, dränkt, i djupet dragen liksom de förra, vilka gjort sin färd u r kaos, för att återgå till kaos, som engång i sin famn skall återta oss — 38. har Cuvier sagt. Och då skall man få höra på den nydanade planetens ring en luftig sägen sinnena beröra om sagolika varelser och ting, precis likt de begrepp, som vi oss göra om mammutdjur samt resar av omkring tvåhundra fot (mil fabelaktigt klingar) och hiskliga reptilier med vingar. 39. Tänk, om kung Georg då grävs upp med möda vad det skall undras på var slika djur sin väldiga lekamen kunnat göda! (Ty då blir folket småväxt till statur, helst även världar, när de ofta föda, försämra aveln, och var ny natur tycks krympa, så att släktet redan kryper 'Som mask ur jättestora prototyper.) 332