4. Vad motvind heter har jag nog fått pröva, fast jag en dålig tub för stjärnor fått, dock har jag velat ut från land och ströva på evighetens hav, sådant det gått; av bränningar lät jag mig ej bedöva, min lilla speljakt har rätt väl förstått att hålla sjön, och flyter ä n, där mången ansenligare farkost är förgången. 5. Vi sågo Juan sist som bäst florera i gunstlingskapets sken, ännu ej géne; men mina sångmör (ty jag äger flera) få icke följa honom längre hän än till den sal vi nyss fått presentera; nog av, att han var ung, och stark, och vän, samt hade överflöd just på de tingen, som for en stund på nöjet klippa vingen, 6. som är så snabb... »O!» låter David skriva, »o! att jag vingar såsom duvor fått och flyga fick och någorstädes bliva!» Vem minns sin kärleks dröm, och år som gått, och skulle — fast hans huvud är en driva och fantasin ser allting grått i grått — ej gå och sucka som sin son långt hellre än hosta som sin farfar och bli äldre? 7. Men sucken far; och gråt (jämväl en änkas), lik Arno sommartiden, sina plär trots vinterns hot att låta allt fördränkas — ja! det är några månaders affär. Dock borde sorgens teg ej kunna tänkas i linda, vad han heller aldrig är, han sätter bara nytt folk till sitt träde, för att få plöjt för bättre lyckosäde. 348