8. Där sucka upphör följer hosta sedan, det ena växer i det andras spär ibland, förrän en rynka kommit redan och livets ur på klockan tio står; det funnits tusenden, som brunnit, medan en hektisk rodnad, flyktig som en vår, på deras skära kinder göt sin flamma, och älskat, hoppats, dött — de lyckosamma! 9. Men Juan blev vid liv, han, och fick blänka i själva fokus av en härlighet som månens gunst och kvinnors tycken skänka, en opålitlig lycka, som man vet; men vem förskjuter maj, av pur förtret för det december andas frost, kantänka? man gassar sig väl förr, för att ha gott om värme när det vintras och blir rått. 10. Därhos han hade något som betvingar fullmogna kvinnor, som ha reda på en hel hop ting — då höns, som knappt fått vingar, ännu hos skalderna i lära gå och hos sin fantasi, som stundom bringar Cupidos hemligheter till de små. En kvinnas ålder plär i solar täljas, mig tycks i så fall månen borde väljas, 11. som smått ombytlig, sedesam och skär. Jag menar som jag säger, fast jag bliver med annat tedd av folk som villigt svär på mina fel, så slätt begrepp det giver om både »deras smak och karaktär», som vännen Jeffrey självbelåtet skriver. Nå — jag förlåter honom, och det vill jag hoppas han gör själv, om det står till. 349