32. Hon bad »till Gud att vara honom nära, och Sonen med», och varnade, jag tror, »för grekisk ritual sin son, sin kära, trots det befängda, som där innebor, det han dock i det yttre skulle ära»; berättade »han fått en liten bror sen hon gift om sig», och förgät ej prisa »tsarinnans moderliga vård, och visa». 33. »Hon gillade fullkomligt», lät hon veta, »att Högheten tog gossar, vilkas år, klimat och härkomst aldrig kunde reta skandaln, som går omkring i alla vrår. Därhemma skulle slikt ändå förtreta, men i ett land, där termometern står på tolv — sex — fyra — noll, trivs ej kurtisen och dygden tinar trögare än isen.» 34. 0! giv mig fyrti prästers kraft, att sjunga ditt lov, o hyckleri, så blir du brun, en hymn, så gäll som dygden... på din tunga! Hit med — om ej en kerubimsbasun, så den där öronlurn, vars silverlunga hugsvalade min tant, den goda frun, när hon, trots sina brillor, såg för illa att sucka med sin gudliga postilla! 35. Men hon förstod ej hyckla. Nej! hon kom så hjärtefrom till himlen på sitt sista som någon gjort, som har fått löfte om ett himmelskt frälse, enligt uppgjord lista, ett »domedagsregister», sådant som erövrarn Wilhelm lät med penna rista sen han anammat andras gods som vinst och skänkt sitt anhang sextitusen minst. 355