28. vill jag ej skildra alls, om jag kan slippa, och ej fundera heller, om jag blott kan bliva tanken kvitt, vars tunga knippa beständigt hängt sig på mig, vart jag gått, som havets sälta häftar vid en klippa, som valpar när de moderspenen fått, som första kyssen ... Men jag släpper genast all reflexion, om jag blir läst allenast. 29. Don Juan, långtifrån att fjäsa släpet, vart fjäsad för sin ungdom och sitt mod, om vilket ryktet redan talt så häpet, samt för sitt gry av rashäst — för sitt blod, ja! för sin uniform, som satt så näpet och klädde honom hur han gick och stod, — likt dessa moln i rött, som solen smycka — men mest för det en gumma gjort hans lycka. 30. Han skrev till Spanien. Släkten såg nu klart sin unge vän på goda vägar vara och fick, i tanke att han platser spart åt sina kära fränder, brått att svara. En del beredde sig att resa snart, åt glass och hördes jämt och samt förklara att, bara med en liten tunn pelis, Moskvas klimat är som Madrids precis. 31. Och donna Inez skrev — så snart hon fann) att på sitt arv, vars återstod var ringa, han ej drog växlar mera, och att han sin utkomst vetat på det torra bringa — »att hon var glad han överstått, minsann, den tid, då ungt folk efter lappri springa, ty det är hopp om att en karl blir klok när han drar in förrän det går på tok». 354