Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Elfte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72. Sök vid supén att komma henne nära,
men går ej det, så fresta ögonkast.
Ambrosiska minuter, o! I kära,
som vålnadslika klängen eder fast
vid minnets sadelbom, vart det må bära!
En känslig själ ger ingen bild i hast
av all den ljuva oro fram och åter,
som blott en enda bal upprinna låter.
73. Förstås, att dessa vinkar endast gälla
vardagspersoner, dem ett jota blott
för mycket, och för litet, lätt kan fälla;
alls icke dem, som privilegium fått
att kallas intressanta män, och snälla,
och göra vad de finna på för gott:
berömda män med nobla attityder
och flödande av vett och plattityder.
74. Vår hjälte, som en hjälte ung och grann,
förnäm och rik och intressant utlänning,
fick ge som andra slavar, även han,
åt nöjets fadda värld sin lösepenning.
Bland levnadens missöden räknar man
stygg uppsyn, dålig vers, luggsliten klänning
och kroppslig skröplighet — nåväl! men hör
det liv en högvälboren ung man för.
75. Ung, med en ungdom som i förtid njöts,
renons på mynt, men ej på parasiter,
en kraft, som i sireners armar bröts,
en rikedom, i pant hos israeliter,
voteringar, där avtal skiftvis slöts
med tronens och tribunens satelliter,
spel, frosseri och otukt — och så får
familjegraven sig en ny m i 1 o r'.
389
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Nov 12 02:15:02 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/donjuan/0399.html