68. Tretusen gånger niger där värdinnan och blir ej trött. En vals begynner snart, den enda dans, som åt den unga kvinnan förlänar själ, fast på sin egna art. Salong och förmak översvämma, innan de sista anlänt, som med hejdad fart bland hertigar och damer lämna kappan o'ch hinna för vart steg en tum i trappan. 69. Lycksalig den, som, när han fått av bråket en hastig översikt, får sig ett hörn, en dörr i eller budoar utom stråket, där han ej äventyrar jämt en törn; som, medan detta Babel dras med tråket, ser på, belåten eller som en björn, samt när han har fått nog, får ta till hatten då gäspningarna komma frampå natten. 70. Den åter, som lik Juan tar sig av en bal i fina världen nuförtiden, får styra varsamt genom detta hav av ädla stenar, plymer, guld och siden fram till den punkt, på vilken han har krav; än eftergivet böja sig, som viden, i valsens virvel, och än förete en sirlig hållning i ett figuré. 71. Men dansar han ej, utan varsebliver en rik arvtagerska exempelvis, ja! kanske ock har sina små motiver att anse grannens fästmö för god pris, så får han ej ge anstöt med sin iver; den har ej vitsord bland ett folk precis, som är så avmätt som en barometer och med förstånd gör allt vad galet heter. 388