84. Jag lantmän sett, som pantats ut och vinglat — jag sett ett underhus, som utom dess med folkets medel obekymrat singlat — jag sett den arma drottningens process — jag kronor sett där bjällror skulle pinglat — jag sett en feg och ärelös kongress — och jag sett folk som lastdjur kasta sadel och alltifrån sig — prästerskap och adel. 85. Jag klena skalder sett förträffligt lidna, hört evig- nej! evinn erliga tal — sett gård och grund ur folkets händer vridna — sett penningställningen betänkligt skral — sett folk utav lakejer överridna som bara grus — jag sett John Bulls pokal, i stället för av maltbrygd, översvämmas av »tunna drycker» — jag sett John själv skämmas. 86. Men »c a r p e d i e m», Juan! Morgondagen skall se en annan släkt med friskt humör på samma plats, på samma dröm bedragen. Är »livet», som det påståtts, »en aktör», så »spela stycket slut»; men var förslagen, var ej så noga just med vad ni gör som vad ni säger; lär er skrymta bara och var precis det ni ser andra vara. 87. Hur skall det lyckas att till folks behag don Juans öden i ett land berätta, som ryter eller skryter varje dag med sin moralitet — sin fjäderlätta? Jag skriver ingen Atalantis, jag, men låt oss komma överens om detta: ni är ej något sedligt folk. Det vet ni redan utan min uppriktighet. 392