TOLFTE SÅNGEN. 1. Bland bistra medeltider, slår jag vad, är mannens bistrast genom alla sfärer, en tidpunkt, då vårt liv i vådlig grad emellan sans och dårskap väga lärer; ett skede, då man liknar tryckta blad, velin med grova munkstilskaraktärer, då håret på ens huvud vissna plär och man för ungdomen för gammal är, 2. för ung — vid trettifem — för pojkars lust liksom för sextitalets lust att samla! en period, då på en annan kust man kanske redan borde gå och famla, en tid, då Amor tappat bindeln just, då Hymen själv försmår oss som för gamla och penningen, vår sol i äldre år, med gyllne kant bak horisonten står. 3. 0 dyra guld! — Ni åt en smulgråt gråter? och dock har han en njutning, som står bi, har kättingen till ankaret, som låter betrygga allt vad njutning finns. Men ni, som rynka edra pannor som despoter åt Njuggers kosthåll utan näring i, ni skulle se hos dylika personer vad blott en ostkant skapar för visioner! 397