16. Om »hov» och »tält» och »skog» ej vimla blott av lutter trogna äkta män beständigt, som aldrig lust till nästans andel fått, så lär en lapsus c a 1 a m i behändigt undsluppit min »b u o n c a m e r a d o» Scott, vars exemplariska moral nödvändigt vår heders Jeffrey höja skall till skyn och hålla fram för mig som föresyn. 17. Vad gör det mig? Jag skördat, även jag, applåder i min ungdom, i de tider då man har mest behov av sådant slag: och därigenom nådde jag omsider det mål, vari jag fann som mest behag, likmycket vad det var. Med djupa strider jag den triumfen gälda fått, men vill ej därför önska han ej funnits till. 18. Den revision, som folk i sikte haft vid sin appell till den osådda gröda, som i förtröstan till sin alstringskraft de döpt till eftervärld — en späd avföda — är, fruktar jag, ett alltför böjligt skaft att stödja anspråk vid, så genomspröda, ty eftervärlden vet om dem kanske jämt upp så mycket som om henne de. 19. Jag själv är eftervärld — och ni också: nåväl! hur många minnas vi? Knappt hundra. Och hälften av dem känna vi ändå blott på en höft. Och ho kan därpå undra? Emot Plutarchi minnesblad, så få de äro, har man hört de lärde dundra och Mitfords »O r æ c i a v e r a x» skyller kärvt den gamle greken för att ljuga djärvt. 26. — Byron,. Don Juan. 401