40. Nu vill jag slä mig på en annan bog och verkligheten nakot porträttera; ty det får sägas, och jag tror med fog, att ser man ej var man skall reformera så tar han icke djupt nog, dygdens plog, men bara snuddar vid den svarta lera som lasten gött, på det naturligtvis dess korn må hållas i sitt gamla pris. 41. Men först om Leila, om den unga mö, ren som en nytänd sommargryning, eller som den där gamla liknelsen med snö, som eljest ej för något ljuvligt gäller. Vår kära Juan tycktes det förströ — en sak, som icke är så sällsynt heller — då för sin skyddsling han en utväg såg ur faran av att driva vind för våg. 42. Han fann sig knappast skapt till guvernör (om annat folk detsamma ville finna!) samt ville därföre stå utanför allt ansvar för en myndling, helst en kvinna; och efter att en mängd med gamla mör erbjudit sig att tämja hans vildinna fick han, med hjälp av »Sällskapet för Last utrotelse», på lady Pinsback fast. 43. Hon var till åren nu, den förr så unga, var dygdig nu — och förr med, tänker jag, fast världen har en så förgiftad tunga, att... Men mitt öra kan ej ha fördrag med allt vad dumt elaka tungor sjunga; jag vet knappt något värre obehag än höra sladdersjukan gå och tissla vad mänskofänaderna sen idissla. 407