36. Så går en tid, då korgar strös precis åt likt och olikt; och bland slika skiften förloras hjärtan, tid och vad om pris i världens kapplopp om förmögna giften. När så den lilia snärtan blivit vis och gjort sitt val tiil slut, då börjas driften, det lisar alltid dem, som hon försmått, att se en sådan stackare hon fått. 37. Ty helt apatiskt träffar stundom valet en envis friare, som hon belett, och stundom (sällan går det dock så galet) en man, som knappast en invit har gett. En gråsprängd änkling över fyrtitalet drar högsta vinsten (vi exempel sett), nå, det är ej bland fina kotterier mer underligt än andra lotterier. 38. Jag själv (det får jag binda vid mitt bälte, »gunås så visst — och visst är det, gunås») blev föredragen tjogtals, jag, en hjälte så ung och luttrad någon kunde fås; men fast jag stadgat mig förrän vi smälte till ett — för att så snart bli två, förstås — kan jag dock fatta folkets dom tillräckligt, som mente unga fröken valt förskräckligt. 39. Förlåt mitt avsteg och var icke gnaten, ty ett moraliskt syfte jag begär av sången, å la bönen före maten; och som en tant, en läsarpräst som svär, en tröttsam vän, en man av vikt i staten, min sångmö allestäds i farten är att yrka på förbättring, vilket våller att Pegasus en tråkig passgång håller. 406