48. Förnäm bland storfolk, anspråkslös bland vänner, hon hade med de unga allt fördrag, men förehöll dem aktsamhet bland männer var gång de glömde sig, ho c est: var dag. Vad gott hon gjorde allt, som jag ej känner, i allt fall bleve tröttsamt, fruktar jag, nog av, att hon fick tycke för den lilla orientalskan, som man gjort så illa. 49. Vad Juan angår kom hon underfund med att han var en hygglig ung man, bara en smula anfrätt, men ej så i grund som gossens härkomst låtit oss befara liksom hans äventyr kring världens rund. En annan lätt förfallit, må så vara, men han som pilt för många skiften sett att taga något dylikt alltför hett. 50. Bäst är att prövas uti unga dagar; sker det vid äldre år, så gör man larm och på det oförsynta Ödet klagar samt håller självaste Försynen varm. Motgången lär oss visdom när hon agar; och den som krig sett, storm och kvinnoharm, erfarenhetens skola fått en titt i, han må ha nitton vintrar eller nitti — 51. Att det bär frukt får man dock ej begära. Vår hjälte var rätt nöjd med att ha lagt sin omsorg på en fru, vars sista, kära avkomma redan gift sig, var det sagt, och lämnat de talanger hon fått lära fortplantningsvis, liksom lord mayorns jakt, till efterträdarn; eller — på de täcka chariters språk — som Cythereas snäcka. 409