60. Ni får kanske ett brev från hennes mor att flickan blivit narrad riktigt syndigt, blir av en snörd och mustascherad bror tillfrågad om »er avsikt» mycket myndigt. På så sätt tas er hand, förrän ni tror, för hennes hjärta i beslag helt fyndigt och rädd om hennes lugn samt om ert eget bekvämar ni er till det tunga steget. 61. Så har jag sett ett dussin giften slutna och det högt nog, men också unga män som, då de aldrig drömt om några brutna förpliktelser, ha slagit dörrn igen, trots mammas anskri över den förskjutna och trots mustascher, samt ha levat sen — de, likaväl som den besvikna flamman — ett bättre liv, än om de kopplats samman. 62. Men dessa nätter ha för oerfarna en fara till, som ej till giftas för, fastän en sak, för vilken man bör varna, och det är — skenet oförtalt, som gör att själva skuggorna till glorior klarna kring folk, som rökelser åt lasten strör — ett slags amfibier bland kvinnor snöda, »couleur de rose», ej vita och ej röda: 63. koketter, vilka göra söta miner, men »ja» och »nej» ej vilja veta av, som hålla er på svaj tills stormen viner och småle när ert hjärta går i kvav. De störta mångens lycka i ruiner och öppna våra Werthrar mången grav, av menlös klåda, som ej känner fruktan, ej otukt just, men brist på tukt och tuktan. 412