Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tolfte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60. Ni får kanske ett brev från hennes mor
att flickan blivit narrad riktigt syndigt,
blir av en snörd och mustascherad bror
tillfrågad om »er avsikt» mycket myndigt.
På så sätt tas er hand, förrän ni tror,
för hennes hjärta i beslag helt fyndigt
och rädd om hennes lugn samt om ert eget
bekvämar ni er till det tunga steget.
61. Så har jag sett ett dussin giften slutna
och det högt nog, men också unga män
som, då de aldrig drömt om några brutna
förpliktelser, ha slagit dörrn igen,
trots mammas anskri över den förskjutna
och trots mustascher, samt ha levat sen
— de, likaväl som den besvikna flamman —
ett bättre liv, än om de kopplats samman.
62. Men dessa nätter ha för oerfarna
en fara till, som ej till giftas för,
fastän en sak, för vilken man bör varna,
och det är — skenet oförtalt, som gör
att själva skuggorna till glorior klarna
kring folk, som rökelser åt lasten strör —
ett slags amfibier bland kvinnor snöda,
»couleur de rose», ej vita och ej röda:
63. koketter, vilka göra söta miner,
men »ja» och »nej» ej vilja veta av,
som hålla er på svaj tills stormen viner
och småle när ert hjärta går i kvav.
De störta mångens lycka i ruiner
och öppna våra Werthrar mången grav,
av menlös klåda, som ej känner fruktan,
ej otukt just, men brist på tukt och tuktan.
412
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Nov 12 02:15:02 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/donjuan/0422.html