64. »Gud! jag blir pratsjuk!» Fortsätt då med prat Den sista faran, men så gruvligt nära, är, då till trots för »kyrka» och för »stat» en ung fru vill åt Amor offer bära. Utrikes gör det ingen desperat (vad under resor du som ung kan lära), men ack! i England är mot slika fynd vår moder Evas själv en lapprisynd. 65. Ett kältring-, trycksvärt-, advokatiskt land, där världen står och lurar skadesniken så snart ett ungt par knyter ömma band. Man får sig vips en stämning sammanviken och den fördömda plikten till — ibland en ledsam klimax nog till romantiken — förklaringar och vittnesmål, som bli för tidningsläsare att frossa i. 66. Ertappas låter sig nybörjarn bara. Ett fint, otvunget drag av menlöst hyckleri har räddat namn och rykte åt en skara av oligarkerna i vår gynokrati, de där på middagar och baler fara i kretsar till och med med landets grädda i, älskvärda, söta, dygdiga och milda och med en takt, som livet vetat bilda. 67. Don Juan, vilken visste gott besked i ömma saker, stod på säkra klackar, ty han vart led åt... ånej, icke led ... Men gossen hade älskat! Hur jag snackar så icke har jag stickord just för sed mot denna strand av vita berg och nackar, av blåa ögonpar och dito strumpor, pålagor, tionden och gyllne lumpor. 413