72. Se där ett landskap av Lorrain! Se hit på Rembrandts ljus och skuggor — excellenta! Se där en torr, bronserad eremit i Caravaggios dystra stil! Men vänta, här ha vi en Teniers, som gör sin flit att återge oss vårt humör med ränta! Jag kan bli törstig som en dansk var gång jag ser hans remmare... Rhenskt vin! ett fång! 73. 0 läsare! ifall du läsa kan — ty hälften genomögnat, hälften njutet är ej att läsa. Läsa kallar man att följa med en auktor oavbrutet och det från början, prim o, (hårt, försann!) och så, s e c u n d o, blad för blad till slutet, och, om man bara slutet läst på smörjan, på slutet, t er tio, genomögna början. 74. Och dock — så utan all försyn jag blivit, nog har du visat en fördragsam håg, som följt mig, fast jag gård och grund beskrivit som om en hel auktionsannons du såg. Att dock de gamle föredömet givit syns av Homeri »fartygskatalog»; men vi få icke göra som de äldre, jag efterskänker väl bohaget hellre. 75. Nå, hösten kom, med sina eftertroppar av glada gäster. Där det nyss stod säd på tomma tegar villebrådet hoppar. Nu gör Camilla stånd, och mellan träd går jägarn, loögd, och sin väska proppar med fågelvilt — och jakthistorier med. Tänk er nötbruna rapphöns! och fasaner! och pryglade krypskyttar och bulvaner! 439