76. En engelsk höst har icke, det är sant, de vinlövsrevor, vilka överflöda i sångens solskensland kring stig och brant och bilda valv med klasar purpurröda; men alstrar viner gör han — för kontant, han låter claret och madeira glöda och det blir alltid det reellare att ha sitt vinberg i sin källare. 77. Han kan väl ej det blida tycke få som söderns, som ej sliter allt i trasor, men rinner bort i våren numro två i stället för i vintern med dess fasor; men man har inomhus sin vår ändå med »årets förstlingar» i stenkolsbrasor — och utomhus vad' ligger det för fult i färgens övergång från grönt till gult? 78. För söderns vekliga villeggiatura — där man får horn i sikte utan hund — har Englands höst en jakt som kunde lura ett helgon från sitt radband var sekund, ja! Nimrod bytte slätterna vid Dura mot Meltonjackan gärna för en stund; för vilda bufflar funne han nog tämda, som borde hetsas värre än de nämnda. 79. Bland gästerna i höst var hertiginnan Fitz-Fulke — ty könet får'väl ha le pas — och hennes nåd fru Oxymel, grevinnan, samt ladies Fioll och Fiesci; miss Eclat, miss Bombasin, miss Planchett och judinnan O'Rabbi, rika mäklarns O och A, och det där vita lammet mistress Moll, som var ett svart får sedd på nära håll; 440