80. samt andra nåder, som det glunkats om, — »L a I i e», men ock »l'é lite» med, om det gäller; det är med dem och deras ställning som med grumsigt regn som blir filtrerat, eller som pappersmynt, på vilket stämpeln kom i banken först. Man slöjan vänligt fäller för det som varit. Världen, som man vet, är lutter godhet och fördragsamhet — 81. fast till en viss punkt blott: den värsta läxa som givas kan uti interpunktion. Nog är förtalet fallet för att växa, men trampar man ej ned med hela skon så det i korus skriks »åt fanders, häxa», kan litet var få lejd för sin person; så alltid ligger det en god impuls i »Omne tulit punctum, quæ miscuit utile d u 1 c i». 82. Jag vet ej rätt när lejden är förbruten, men litet lutar det åt lotteri: jag sett en ärbar kvinna tvärt förskjuten på blotta ränker från ett kotteri, då si-och-så-frun bröt sig oförtruten igenom med ett käckt kondotteri och glänste som en Siria, trots sitt rykte, i sfärer, där man knappt på nacken knyckte. 83. Jag såg väl mer, jag. Men nu låt oss se vad vi villeggiaturan vilja kalla. Sällskapets antal steg till trettitre, och högsta klassens folk, braminer alla. Jag några nämnt, som ni ha hört kanske, men blott på höft, som rimmen råkat falla; där fanns ock irländsk adel numro ett, som1 levde utomlands på Irlands svett. 441