36. Han hade ock en annan gåva, den hos trötta jägare man sällan finner, som i december stiga upp förrän till dagens öra hanegället hinner, men vilken kvinnan tycker om hos män när hennes svadas väna flöde rinner och hon ett öra söker, mjukt som vax — han somnade ej efter maten strax, 37. men höll sig uppmärksam, och fin, och smidig samt började en livlig dialog, höll med, så att det blev en ömsesidig likstämmighet i meningar en v o g u e, vart aldrig kort om huvudet, och stridig, men bara log i smyg, vad ingen såg, och kom ej som den där gör slag i saken så att som auskultant fanns aldrig maken. 38. Angläsen trådde han (i ett gemak för pantomimens elokventa dater står britten under andra folk i smak) med mycket uttryck och dock ädla later i benens konst en oumbärlig sak; han dansade ej som på en teater en premiärdansör, när han för an inlärda nymfer, men som gentleman. 39. Med blygsamt återhåll han foten förde och svävade elastiskt på sin ban; lik den snabbfotade Camilla rörde han endast snuddande den släta plan; på minsta taktdel han så noga hörde som trots en kritikast, en riktigt van, ja! var i rörelserna modellerad som en Bolero personifierad — 462