32. En rävjakt är ej utan bryderi för främlingen, som löper dubbel fara: att stupa kullerbytta och att bli beledd för det han kan så tafatt vara; men ritt var Juan tidigt övad i, trots någon beduinchef kring Sahara, så att en tjänst-, jakt-, promenadhäst gott fick märka att en ryttare han fått. 33. Och även här förstod han mycket bra att sätta över bommar, häckar, diken och drog sig aldrig, gjorde knappt »f a u x p a s», men studsade först när hon släppte, tiken, försåg sig smått emot jaktreglerna, — den klokaste blir på sin sans besviken — red över hundarna i häftigt språng och två tre lantbor, tror jag visst, en gång. 34. Han redde sig emellertid med heder, så mången fann att detta tidsfördriv ej svor precis mot andra länders seder. Gemene man skrek: »det var mig en kniv!» Och mången yrkets Nestor fick nytt liv, bekräftande hans mod med dryga eder; jaktdrängen grinade och svor med kläm att han var mest så styv som en av dem. 35. En rävsvans han ibland till byte gjorde, då det ej svärd och hjälmar kunde bli; jag får dock tillstå — fast jag rodna borde, som britt, av patriotisk sympati — han tänkte som lord Chesterfield, som sporde, hemkommen från en jakt som hållit i, (fast han till häst höll hela världen stången) »om någon jagat än för andra gången?» 461