Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Femtonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4. Ack! ho kan nämna — ånej, ho kan dölja
passionens villor? Drinkarn själv, som ler,
kan ej sitt anlete i glömska skölja
när han om morgonen i spegeln ser;
sin skräck och skälva sänker han ej ner,
fastän han doppar sig i Lethes bölja,
och den kristall han fubblar om med plats
har tidens sämsta sand till bottensats.
5. Och kärleken... o kärlek!... Men till saken.
Vår Adeline Amundeville (en rik,
melodisk klang, så man får söka maken)
ur pennan flyta vill som ljuv musik —
det är musik när vassen drömmer vaken,
musik i bäckens gång mot lugnad vik,
musik i allt, fast vi förstå så föga
av återklangen här ifrån det höga —
6. Vår lady Adeline, på alla sätt
right ho n o ur ab 1 e, kunde dock riskera
ett stycke av sin h o n o u r mycket lätt;
ty könets styrka är en bräcklig lera
och kan bedraga, som en etikett
på tappat vin, ibland; ja! bäggedera
i fara äro, om det icke hämmas,
att i sin ungdom lätteligen skämmas.
7. Likväl var hon av bästa skörden tagen,
var rena, klara druvan, det är sant;
hon var som en dukat som nyss är slagen,
klar som en rikt infattad diamant.
Ej tidens stift bort komma vid de dragen
och ej naturen kräva ut sin pant —
den enda borgenär som får behändigt
sin fordran oavkortad gulden ständigt.
482
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Nov 12 02:15:02 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/donjuan/0492.html