20. Vet jag, om det just vittnar om förmåga, ett slikt oregelbundet rimmande, men ledigt faller det sig utom fråga som yra pojkars muntra stimmande; och slaviskt är det ej, det vill jag våga, mitt kitsligt regellösa kimmande, som ringer nytt och gammalt i en röra alltefter »improvisatorens» öra. 21. »Omnia vult b e 11 e Matho dicere — dic aliquando et b e n e, dic n e u t r u m, dic aliquando m a 1 e.» Det första bleve ett för hårt kommando, det andra borde vara p r i n c i p a 1 e, det tredje gör man ofta nog p a r 1 a n d o, det fjärde är och blir dock vårt final e: men för det snömos jag servera torde det hela vore kanske som sig borde. 22. Nog är det blygsamt tänkt? Försynthet är min starka sida. Vidare, min luta! Min avsikt var att bliva kort; men när och hur och var skall en gång detta sluta? om jag böjt knä för tyranni, m o n c h e r, vars sol går ned, och sökt kritiken muta, nog hade längden varit dem i lag — men jag är född oppositionsman, jag. 23. Jag slog mig helst till dem jag såg misskända och i minoritet. Dock gissar jag att om det plötsligt ginge överända med våra högdjur och de »haft sin dag», — låt vara först jag skrattade måhända — så kastade jag om i samma tag och slöte mig till ultraroyalismen, ty lika platt syns mig demokratismen. 486