24. Jag suttit snällt som äkta man och språkat, om jag ej smakat Hymens ljuvlighet — jag avlagt klostered, om jag ej råkat mitt huvud ha för mig, som ni väl vet — jag skulle ej min stackars hjärna bråkat och Prisciani med — ej som1 poet draperat mig, nej! aldrig lagt mig i det, om en person ej rått mig låta bli det. 25. Får gå. Min sång vill vår tid illustrera, dess riddare och damer, hela sviten, och har ej anspråk på att profitera utav Longinus eller Stagiriten; men svårigheten är att kolorera naturligt den förkonstlade eliten, och dock ej träda sanningen för nära, samt typiskt skildra det partikulära. 26. Förr var det människan som gjorde seden, nu är det seden som gör människan — nu märkas folk precis som får på heden och alla likna på ett hår varann. Skriftställarn kommer ej på rätta leden, endera tecknar det förgångna han, som skildrats bättre före honom, eller ger han en bild av sin tids bagateller. 27. Framåt, min sångmö! görom dock vårt bästa! Kan du ej flyga, flaxa då, som sagt! Kan du ej bli sublim, bliv som de flesta ministerfraser krystad, men med takt! Vid något kunna vi väl blicken fästa, Kolumbus fann en ny värld i en jakt, en slup, en kutter, där han stod vid skotet förrän Amerika fått plats på klotet. 487