72. om frukt, och glass, och allt naturen lånar åt konstens bearbetning för le g o ü t och för — la g o u 11 e. Det femininet hånar sin maskulina namne djärvt ännu och gör, att mången långt förrän han- grånar får för sin g o ü t betalt med sju för tu. Har läsarn haft la goutte? Jag sluppit hittills, men det kan återstå oss. Gläd joms dittills! 73. Och även vinets bästa bundsförvanter, oliverna, får jag väl förbigå, min livrätt förr på skilda håll och kanter, i Spanien, Lucca och Aten också; på Sunium åt jag, och Hymetti branter, bröd och oliver ofta, lägrad på gröngräset, lik Diogenes, vars lära jag hyllar till tre fjärdedelar nära. 74. Kring fisk och kött och vilt på alla håll tog bordssällskapet plats och sattes sida vid sida, såsom efter protokoll, och ingen fick sin bordsplats överskrida. Don Juan satt vid en »å Fes p a g n o 1 e», en maträtt, ej en dam, men såtillvida lik våra damer, som den utstyrd var med prakt och mycket krimskrams innebar. 75. Han mellan Adeline kom och Aurora tillfälligtvis: en svår plats för en karl vid middagsbordet, där han kan förlora med sådant folk den lilla sans han har. Kom därtill konferensen nyss, den stora, och ämnet, vilket där å bane var, och så att Adeline, som talte föga, i honom borrade sitt klara öga. 499