68. Pä tryffeln, som ett viktigt i t e m är, »p e t i t s p u i t s d’a m o u r» — en rätt man lagar i enlighet med skilda formulär allteftersom man finner det behagar, i kraft av vår förnämsta dictionnaire, köksencyklopedin för gom och magar; med eller utan »c o n f i t u r e s» förbli de en délice, de där »petits puits». 69. Vad makt hos vår intelligens, som vet att finna sig tillrätta i extremer, om än jag är för litet aritmet att räkna ut indigestionsproblemer! Vem trodde, att från Adams fältdiet kokkonsten skulle växa till systemer — som hon har gjort i detta tidevarv — i fråga om ett enkelt djuriskt tarv? 70. Sitt glas man bräddat fick och käken gick, the gastronomer läto sig det smaka, men könet läppjade med blygsamt skick på maten, alltid redo att försaka. De yngre männen (de ha ej den blick för läckra ting, som män med isterhaka) förhöllo sig passivt nog vid sitt fät, helst om de fått en läcker bordskamrat. 71. Jag tror, tyvärr, jag ej beskriva hinner »gibier», »salmis», »purées» och »consommés», där rimmet mycket ledigare rinner än på den »ro as t beef» som John Bull vill se; ej ens en anspråkslös »b é c a s s e» ni finner och slisk ni svårt att smälta har kanske, och jag, som ätit middag, bör väl bliva förskonad likaledes för att skriva 498