80. Don Juan började av samma grund ett fint, förbindligt närmande, som kunde få varmare betydelse den stund det första tvånget icke längre bunde; på slutet kom han också underfund med att den drömmande Aurora unde sig så pass frihet undan tvånget nyss att dra på munnen smått, om icke lyss. 81. Hon övergick till frågor snart från svar, till den grad sällsynt där, att Adelina, som gjort sig säker, nästan ängslig var att till kokett den lilla kunde tina — så närbelägna vägar, sägs det, har extremet till sin motsats, och så gina; här var hon för subtil dock uppenbart, Auroras sinne var av annan art. 82. Nå, Juan hade också en förmåga att vinna kvinnor genast med en slags . försynt självkänsla, en förhållen låga, en konst att giva efter lent som vax, en takt, som angav vad han kunde våga, ett sätt att anslå rätta tonen strax: själv fick han folk att öppna sig, men lyfte ej därför slöjan från sitt eget syfte. 83. Aurora — som uti don Juan sett ' en vanlig karl av den där fadda skaran som läspar obesvärad av allt vett, om också han fått litet mer av varan — blev angenämt berörd oförberett av hans personlighet och såg ej faran av en undfallenhet, som visste dock på fint sätt ha sin egen tanke ock. 501