84. Att Juans ögon kunde ljuvligt skifta var känt bland könet n e m. c o n., fast det för (ve oss!) till c r i m. c o n. ofta med de gifta, ett fall likväl, som under jury hör och i min vers jag ej behöver skrifta; nåväl — fast man av gammalt aldrig bör på ögon tro, förmå de ändå blända långt mera än den bästa bok kanhända. 85. Aurora läste mer i bok om dagen än vackra ögon just, så ung hon var, och såg Minerva hellre än behagen, helst på en mängd vinjetter som man har; men dygden själv, om än så vit och tvagen, har ej antikens lyckta ögon kvar, ja! Sokrates, som för ett mönster gäller, var ej så kall för fägring just, han heller. 86. Nå, det är ungefär så där sokratiskt beställt med sextonåriga mamseller; och då — som Plato skildrat så dramatiskt — en sjuttiårig vis man, om det gäller, kan råka i ett tillstånd så extatiskt, bör det ej stöta hos en flicka heller, blott hon iakttar skicklighetens kanon, ty det är — märk! — för mig ett »si n e q u a» (n o n). 87. Och märk: om jag, en ny lord Coke, som denne måhända fällt (se Littletons attest) två skilda yttranden, så är av tvenne motsatta meningar den andra bäst; ja! det tör hända jag kan hava trenne, och kanske ingen också — mer modest — men ser en auktor jämt på konsekvensen hur går det då med verklighetstendensep? 502