I:56 |
Det finnes män -- och bland dem sådana, som verkligen ha rätt godt förstånd -- hvilka klaga deröfver, att då Vår Herre i ett lyckligt ögonblick af eftersinnande öfver ledsamheten för oss manliga individer att vara för oss sjelfva skapade kvinnan, så gaf han henne alldeles för lite förstånd och äfven för lite pligtkänsla.
Kvinnan suckar visserligen ständigt öfver att vara kvinna, men dessa suckar afse aldrig någon intellektuel eller moralisk underlägsenhet. I allmänhet förklarar hon den omständigheten att, sedan verlden skapades, knappt någon kvinna funnits, som icke önskat sig vara man, under det en man ännu aldrig önskat sig vara kvinna, icke härröra från medvetandet om någon underlägsenhet, utan att den uppkommit dels på grund af det förtryck mannen utöfvar, dels på grund af naturens egen förskräckliga orättvisa, som öfverlemnat åt henne hela den besvärliga och oangenäma delen af uppgiften att fortplanta slägtet. Vanligen försäkra kvinnor, att de i moraliskt hänseende äro mannen öfverlägsna, i intellektuelt hänseende äro hans jemlikar, samt antyda, ifall deras blygsamhet tillåter det, den »fysiska» skilnadens obetydlighet. De anföra som otvetydigt bevis på sin moraliska öfverlägsenhet den långt talrikare mängden af förbrytelser mot mensklig lag genom män, -- utan att för ett enda ögonblick stanna vid kvinnans socialt jemförelsevis passiva, för frestelser af detta slag mera skyddade ställning -- och de förklara den
I:57 |
Kvinnan i Förenta Staterna är liksom hennes systrar öfver hela jorden en Evas dotter, och är behäftad med de svagheter, hvilka särskildt företrädas af detta namn och af hela kvinligheten. Man får ej heller af henne vänta noggranna begreppsbestämningar, äfven hon tar de vanliga kvinliga genvägarne vid induktionen och andra logiska uppgifter, och äfven hon upphöjer tron till rang af vetande. Äfven hon förmår emellanåt icke taga ett steg för sin pligt, under det hon när som helst orkar fram hela milen för sitt nöje, som hon dervid gerna ger namn af pligt. Då den amerikanska kvinnans sjelfkänsla är betydligt starkare än den europeiska kvinnans, kan det till och med hända, att de vanliga kvinliga svagheterna stöta oss mera för hufvudet der borta än här hemma.
Det står icke till att neka, att den amerikanska kvinnan är bortskämd af den verkligen öfverdrifvet ridderlige Yankee Doodle, som ytterligare utvecklat den anglosaxiska vördnaden för kvinnan under de koloniala tiderna, då det kvinliga värdet steg genom svag tillförsel och motsvarande stark efterfrågan. Det är en smula retsamt att i Staterna ständigt höra talas om kvinnans likställighet, då det gäller rättigheter, men att, så snart det är fråga om ansvar eller skyldigheter, städse finna en helt annan måttstock för det täcka än för det otäcka könet. De farligaste yttringarna af denna excessiva kvinnodyrkan finner man i
I:58 |
Denna starkt privilegierade ställning i förening med en för utvecklingen af hennes förstånd och hennes sjelfförtroende ypperlig uppfostran göra den amerikanska kvinnan mera oberoende, mera handlingskraftig, och skänker henne större förmåga att taga vara på sig sjelf, än den europeiska kvinnan eger. Hon förlorar derigenom en del af de egenskaper, som många män inrangera under begreppet kvinlighet. Försagdheten, okunnigheten och hjelplösheten, som man på vissa håll nästan fordrar af kvinnan, för att anse henne fullt kvinlig, finnas sällan hos amerikanskan. Men om hon kanske för en och annan blir mindre tilldragande genom att mindre behöfva mannens omhuldande stöd, så erbjuder hon å andra sidan vissa företräden, som utgöra väsentliga förtjenster. Om hon äfven i Staterna, hvarest hon ofta, kanske i de flesta fall, har bättre tillfälle till förståndsodling än mannen, förblir honom intellektuelt underlägsen, så framträder likväl denna underlägsenhet mindre bjert hos henne än hos andra kvinnor. Och i det stora hela tvekar jag icke att om henne uttala ett analogt omdöme med det jag hyser om Yankee Doodle: den bästa nordamerikanska kvinliga typ öfverträffas af ingen, och uppnås knappt af någon annan kvinlig typ.
Jag älskar det konkreta, och vill derför här omtala det intryck läkaren, som bäst af alla yrkesidkare lär känna menniskorna, får af amerikanskorna, -- det
I:59 |
I:60 |
I:61 |
Jag har ofta undrat öfver orsaken till amerikanskornas uppenbara intellektuela öfverlägsenhet äfven öfver den bästa europeiska kvinlighet, sådan vi finna den i England, Tyskland, Holland och de skandinaviska länderna.
Naturligtvis ligger en högst väsentlig orsak uti det intellektuela urval från jordens förnämsta folk, som gjort sig gällande under bildandet af den yngsta bland nationer, och som förlänat hela unionens befolkning en hög, kanske den högsta ställning i detta hänseende. Den, som vunnit sin erfarenhet af amerikanskan hufvudsakligen i Europa och i de amerikanska storstäderna, bör också erinra, att han sett nästan uteslutande individer, som lefvat i dessa sistnämnda samhällen med deras i detta hänseende gynsamma inflytande. Och slutligen bidrager i mycket väsentlig mån den ypperliga, den så »lefvande» skolundervisning, som kommer den amerikanska kvinnan till godo, kraftigt att utveckla hennes själsförmögenheter.
Men jag tror att den väsentligaste orsaken till den otvetydiga öfverlägsenheten i detta afseende är att söka i beskaffenheten af den amerikanska kvinnans uppfostran i hemmet och i hela hennes egendomliga sociala
I:62 |
Hos oss erhålla likväl kvinnor i allmänhet en någorlunda rationel uppfostran. Men det är en himmelsvid skilnad mellan den amerikanska kvinnans ställning i hemmet och i samhället och den ställning, som intages af kvinnan hos de europeiska folken med en i det väsentligaste sämre kultur, än som förefinnes i den stora, utkorade teutonisk-anglosaxiska nationfamiljen. Låtom oss se till huru en jemförelse ter sig mellan en kvinna i New York och en kvinna i Paris, sådan min visserligen ringa erfarenhet om den sistnämnda ger vid handen, att hon inom en viss samhällsklass ofta är beskaffad.
Då den unga parisiska frun af den typ jag nu har för ögonen bekvämar sig till att låta »storken komma», och han -- vanligen från temligen ovisst håll -- kommer med en dotter, så skickas denna på landsbygden att ammas af en bondhustru. Flickan får sedermera under några år tjenstgöra som docka för sin mamma. Derefter skickas hon till helpensionen eller »klostret», och erhåller den eländigaste tänkbara undervisning, ungefär lika mycket egnad att utveckla förståndet, som den förnäma kinesiskans sko är egnad att utveckla foten. Största vigten lägges vid den romersk-katolska renlärigheten och dogmatiska kunskapen; dernäst arbetar man på att utan hänsyn till naturliga anlag åstadkomma någon artistisk färdighet med penseln och blyertspennan samt vid pianot, i sättet att konversera och att röra sig. Verkliga studier förbli henne främmande; i naturvetenskaperna har hon icke ens den mest elementära kännedom. Hon lemnas särskildt i djupaste okunnighet om sin egen ställning som kvinna, om de uppgifter och pligter och om de faror och frestelser, som särskildt angå henne som sådan; istället inhemtar hon i frivola samtal med degenererade kamrater det, som ständigt upptager dessas sjukliga fantasi. Hon kommer ut och fyller alla förväntningar; »elle est très-sage, elle se présente fort bien, elle est belle comme un ange» -- och hon är
I:63 |
Det amerikanska barnets, särskildt flickans, uppfostran är helt olika mot detta sämsta system, och skiljer sig äfven i någon mån från det, som är vanligt bland vårt i jemförelse med fransmännen kraftfulla, sunda, själfständiga svenska folk.
Först ett ord om ett väsentligt moment i amerikansk uppfostran, som kommer både gossar och flickor till godo, och som genast väcker uppmärksamheten hos den, som besöker de nordamerikanska hemmen. Det är den oafbrutna mildhet, det ytterliga öfverseende, hvarmed barnen behandlas, och den stora hänsyn man tager till deras tycken och önskningar. Icke nog med att skräcksystemet, sådant det användes mot »unser grosser Fritz» af hans halfförryckte företrädare på den preussiska tronen, och sådant det ännu användes i månget
I:64 |
I:65 |
Ett icke obetydligt antal amerikanska kvinnor skaffa sig en högre bildning vid något af de öfver tvåhundra »colleges» eller högskolor, som äro gemensamma för båda könen, eller vid någon college, till hvilken blott kvinnor ega tillträde, af hvilka senare det finnes omkring ett dussin, som till största delen utgöra hel-pensionater. I det yttre göra de kvinliga »colleges» ett ypperligt intryck [5] och den rent af
I:66 |
Då den amerikanska kvinnans theoretiska underbyggnad är slutad, erhåller hon i hemmet [6] en större frihet och sjelfbestämningsrätt än i något annat land -- de skandinaviska länderna, som otvifvelaktigt i detta hänseende komma dernäst, icke undantagna. »Kvinnan tige i församlingen» är en lag, som alls icke gäller inom det privata i Staterna, hvarest man ofta får
I:67 |
Friheten i umgänge könen emellan och särskildt hos de unga damerna i sättet att vara kan lätt hos en europé föranleda ofördelaktiga men oriktiga slutsatser. Ty trots det fria umgänget könen emellan,
I:68 |
Den amerikanska kvinnans utvecklade omdöme, goda theoretiska uppfostran och samhällets i det stora hela rena atmosfer rädda henne från olagliga, framförallt från lättsinniga förbindelser, och det är säkerligen en sällsynthet, att den 20- eller 25-åriga missen icke besitter det attribut, som vid hennes år anses vara af den allra största betydelse för det personliga kvinliga värdet. Men bemälta miss är, som redan sagdt, en ovanligt intelligent dam, och menniskokännaren skall icke döma henne alltför strängt, om hennes skarpsinne lär henne att det, som är en ren nödvändighetsartikel vid 20 år, redan vid 30 förlorat något af sitt värde, samt att det vid 40 och ännu mer vid 50, likt ett och annat i öfrigt här i verlden, visserligen officielt vinner mycket erkännande, men privat uppfattas nästan lika mycket som en brist som en förtjenst, och icke ens alldeles undslipper det medlidsamma,
I:69 |
»I have done one braver thing,
Than all the worthies did,
And yet a braver thence does spring,
Which is to keep that hid.» (Kipling.)
Hvad Yankee Doodle beträffar, så är han särskildt i fråga om kvinlig dygd i det afseendet lik den eviga kärleken, att han tror allt och hoppas allt och tänker intet argt, så länge det finnes någon möjlighet att icke tänka det -- och ibland ännu långt längre.
I sitt umgänge med valbara och ibland äfven med icke valbara män utvecklar den amerikanska kvinnan ett koketteri, som verkligen lemnar allt hvad man i den öfriga världen ser af dylikt långt bakom sig, och som man kan säga vara utveckladt till en ren vetenskap. Jag vet att detta omdöme, om det någonsin når amerikanska öron eller ögon, skall framkalla stark indignation, men jag kan ej hjelpa det: jag har aldrig sett ett sådant kvinligt koketteri som i New-York och i San Francisco och i mellanliggande städer.
Förberedelserna till fälttåget företagas med den yttersta omsorg. Stora uppoffringar göras för att åstadkomma det bästa möjliga i klädsel, och den unga kvinnan företager verkliga studier af formen och färgen, då det gäller att »get herself well fixed up». Ögonhåren klippas i spetsarne för att ernå största möjliga längd, naglar poleras och ansas till fullkomlighet, tändernas ställning korrigeras och defekter afhjelpas mera för kosmetiskt än för sanitärt ändamål, synliga »födelsemärken» aflägsnas med stor beslutsamhet, inre och
I:70 |
Resultaterna af alla dessa bemödanden att understödja en ofta mycket frikostig natur äro särdeles tillfredsställande. Jag vågar påstå, att man ingenstädes i världen får se ett så stort antal vackra, graciösa, vid det ytliga umgänget behagliga kvinnor som i Nord-amerika. Om man jemför hvad man någon solig
I:71 |
Jag har redan antydt impulsiviteten i nationalkarakteren. Man är hastig i alla beslut och i all handling, ofta hastig också i fråga om valet af maka. Då nu öfverallt i menskligheten råder det egendomliga förhållandet, att de drifter, som leda till äktenskapet, utvecklas till sin höjdpunkt länge innan förmågan att i högre mening göra det bästa möjliga val utvecklats till sin höjdpunkt, så händer ofta att samlifvet medför alltför svåra missräkningar. [9] Äktenskapsskilnaden är mycket allmän i hela landet; lättheten att åstadkomma den vexlar i de olika staterna och äfven efter de olika religiösa bekännelserna.
Familjerna förefalla åtminstone i de stora städerna
I:72 |
Huru spridd malthusianismen är i Staterna känner jag ej -- jag har emellertid skäl att förmoda, att den är temligen allmän. Men det finnes en långt mörkare sida af amerikanskt lif, som den, som vill skildra sakerna sådana de verkligen äro i både ondt och godt, icke kan alldeles förbigå. Jag menar den i Staterna kanske oftare än i många andra länder förekommande förbrytelsen att tillintetgöra det väckta menskliga lifvet, innan det skådat dagsljuset. Det är svårt att bilda sig en föreställning huru allmän denna förbrytelse är; resultaten af en af en tidning företagen undersökning i ett af unionens största samhällen för att lyfta en flik af den slöja, som säkerligen döljer många hemska saker, tala för att den särskildt der i staden förekommer mycket ofta. För att så sker talar också starkt den omständigheten att läkaren med amerikansk praktik allt emellanåt af kvinnor -- och icke af lättfärdiga, annars samvetslösa eller dåliga kvinnor, utan af sådana, af hvilka man minst skulle vänta dylikt -- får höra bekännelser om dylika handlingar afges helt konversationsvis, och att dessa samma kvinnor bli helt förvånade öfver de uttryck af bestörtning och strängt bedömande, som framkallas af dessa bekännelser.
Jag förstår icke huru ett dylikt brott kunnat vinna insteg bland ett så hjertevarmt och sundt folk. Man får nämligen i de flesta fall icke söka de trängande motiv, som, om de icke kunna ursäkta, likväl ställa i en försonande dager äfven handlingar af denna art: fasan för det hårda samhällets dom öfver sedlighetsbrottet eller önskan att rädda sig undan nöd. I de flesta fall är det blott önskan att undkomma den legitima maternitetens naturliga besvär och följder, som förorsakar förbrytelsen. För att undfly dessa besvärliga pligter och för att oafbrutet kunna deltaga i sällskapslifvet och der ståta med en elegant figur uppoffrar man samvetsfriden och den största glädje, som jordelifvet känner. För detta går man miste om hoppet att dagligdags i sin närhet höra ljudet af lätta, elastiska steg och af späda,
I:73 |
Det amerikanska sällskapslifvet har samma företeelser som det europeiska men en del egendomligheter. De vanliga barbariska »notvarpen» finnas naturligtvis också här, och äro ännu mer barbariska än hos oss, så till vida som en rent vansinnig lyx jemförelsevis ofta utvecklas. Tillställningar, som kosta 40,000-70,000 dollars, förekomma ofta i de större städerna; emellanåt bortkastas det, som hos oss skulle utgöra en rikedom, på en enda kvälls »display». Balerna börja sent och vara in på småtimmarne. Då man dansat slut här i lifvet, och icke är road af att trängas med en mängd främmande människor, samt sett tillräckligt af ädla stenar [10], har man nog af att ett par gånger ha varit med om dylikt.
Besök i familjer aflägger man helst om kvällarne efter middagen och så sent som 8,30-9. Ett ledsamt bruk fordrar att man, så vida man icke står på mycket förtrolig fot med familjen, dervid skall vara klädd i »evening dress».
I:74 |
Hvarje husmor är liksom ibland hos oss hemma för sina vänner någon särskild dag i veckan under den tidiga eftermiddagen, d. v. s. tiden mellan lunch och middag. Det är damerna, som hufvudsakligen flacka på dessa besök, och man ser dem mellan 4 o. 6 e. m. fara från det ena stället till det andra för att utbyta tankar om smått och stort, och laga att det, som skett eller påstås ha skett, icke blifver allför snart bortglömdt:
» -- They speak of many things,
Of ships -- and shoes -- and sealing wax
Of cabbages -- and kings,
And why the sea is boiling hot
And whether pigs have wings.»[11]
Och de dricka dervid the och äta småbröd.
I allmänhet kan man påstå, att sällskapslifvet derborta i Staterna till ännu störe del, än som sker hos oss, upprätthålles af kvinnorna. Yankee Doodle är för strängt sysselsatt för att under dagens lopp kunna komma från sitt arbete, och på kvällen är han för trött för att önska deltaga i tillställningar, som ofta utgöra mera en uppgift än ett nöje. Till de reguliära sena balerna infinna sig de unga männen; de äro der ett nödvändigt item och skulle falla i onåd hos hela kvinligheten, om de uteblefvo. [12] Men de i ålderns
I:75 |
»The club» är för Y. D. hvad »kaféet» eller »schweitzeriet» är för svensken -- och en god del dessutom. I Amerike finnas, praktiskt taladt, inga kafé- el. schweitzerihabituéer, ty der finnas inga [13] kaféer eller schweitzerier.
Och då klubblifvet är ytterst starkt utveckladt i Staterna och schweitzerilifvet i Sverige, så låtom oss kasta en blick på det ena och på det andra.
I våra kaféer och schweitzerier träffas männen efter en slutad arbetsdag, och ha då utom umgänget med hvarandra och kanske tidningarna inga andra sysselsättningar än att dricka och röka. Ju mindre man egnar sig åt den ena och den andra af dessa båda sysselsättningar, dess bättre mår man. Tänk bara hvad det betyder för den hårdt ansträngde svenske studenten, som sällan tar mycken hänsyn till
I:76 |
Den amerikanska klubben i sin prydno är ett palats, inom hvars väggar trefnaden har i sin tjenst många resurser. Man slår sig ner i läsrummet, och har der ett stort förråd af tidningar och tidskrifter, eller utväljer åt sig i en liten vrå af det präktiga biblioteket, en bekväm länstol och den litterära produkt, som bäst passar för tillfället, eller man spelar billard eller käglor, eller slår sig ned vid whistbordet. Vill man dricka ett glas i godt sällskap, så har man också ett rikligt urval af det ena och det andra. I en och annan klubb kan man gå ned i badvåningen och taga sig ett uppfriskande bad i en stor bassäng. Hvart man tar vägen så möter man komfort, kanske emellanåt äfven en väl långt drifven lyx. [14]
[1] Jag hörde för någon tid sedan en svensk läkare fälla mycket
omilda omdömen om en patient, som vid närmare förfrågan befanns ha
betalat just hvad han sjelf fordrat. En dylik fånighet skulle icke
hända den dummaste amerikanske läkare. Svensken i fråga var emellertid
icke dum, men han hade, kanske icke alldeles med orätt, fått för sig
att, om en svensk patient frågar om läkararfvodet, så uttrycker han
genom blotta frågan en önskan att komma ifrån saken med det minsta
möjliga. Jag har verkligen en och annan gång funnit, att svenskar anse
den läkare dyr, som vid förfrågan nämner just det måttliga pris, som
de sjelfva äro vana att frivilligt betala. Emellertid kan man tryggt
framställa de åsigterna 1) att det är berättigadt och befogadt af
patienten att fråga om arfvodet, 2) och att svaret bör afse icke den
billigaste tänkbara utan den rimliga betalningen.
[2] Enhvar förstår, att alla nordamerikanskor icke äro sådana
ljusets englar, som den typ jag ofvan antydt. Äfven i afseende på
kvinnan gäller det i Staterna liksom annorstädes, att
variationsgränserna ligga långt ifrån hvarandra. Om den bästa och
bättre typen af en kvinlig Yankee Doodle är en ypperlig typ, så äro de
sämre och sämsta typerna deraf farligare och aggressivare än de
analoga individerna i vår beskedliga skandinaviska nord, och förhålla
sig till dessa ungefär som skallerormen förhåller sig till vår egen
huggorm. Jag återkommer till dem på tal om det brottsliga Amerika.
[3] Så snart flickorna »komma ut», är det ofta slut med den goda
hygienen, och de öfveranstränga sig i nöjen på baler och kalaser.
[4] Man får aldrig af en amerikansk flicka, som kommit öfver
»backfischåldern», vänta sig ett liknande svar, som det jag en gång
erhöll af en 19-årig europeisk dam på min förfrågan, huru stor
åldersskilnaden var mellan henne och en af hennes bröder. »Jag minnes
inte riktigt», svarade hon, »men jag tror att det är 5 eller 6
månader.»
[5] Af dessa senare har jag närmare blott sett en, den ståtliga
Wellesley College i Massachusetts.
[6] Likäl endast i hemmet. Utanför detsamma förefalla mig de band,
som samhällslifvet pålägger särskildt den unga kvinnan, vara
åtminstone bland de högre klasserna i Staterna lika välbetänkt
åtdragna, som de äro i mitt svenska hemland.
[7] Detta innebär hvarken i afseende på den ena eller andra
samhällsklassen ett så högt erkännande, som många män och ännu flera
kvinnor föreställa sig. Jag har redan talat om den irländska kvinnans
kyskhet och om de svarta och de skandinaviska tjenstflickornas
motsatta egenskap. Jag fruktar, att det icke innehär någon stor
öfverdrift, om man säger, att de senare -- jag menar naturligtvis
bara de svarta flickorna -- i detta hänseende ha sin plats
någonstädes nära midten emellan den förra och kattan -- trots den
förtrytelse en dylik jemförelse med det täcka och omtyckta husdjuret
torde framkalla.
[8] Jag har gjort en iakttagelse, som förvånar mig sjelf: att en
del af kvinnans bemödanden att göra sin person så tilldragande som
möjligt afser icke mannens utan andra kvinnors bifall.
[9] Åldern för sjelfbestämningsrätt i fråga om äktenskap är i de
flesta Staterna 21 år, i andra blott 18 år, i några få stater äro
redan 16-åriga i detta fall oberoende af föräldrarnes vilja.
[10] Bruket af ädla stenar är mera uppdrifvet än hos oss, och i
mången familj finnes i dem ett större värde representeradt i
förhållande till tillgångarne, än hvad en svensk eller till och med en
svenska skulle anse rimligt. Damerna bära dem ej sällan under alla
tider på dagen, och äro mera belastade dermed, än hvad hos oss skulle
anses förenligt med god smak.
[11] Se walrossens tal till ostronen i denna den kvickaste bland
barnböcker: Lewis Carols’ »Alice in Wonderland». Boken roar 50-åringen
lika bra som 5-åringen. Vi bli bara allesammans så bedröfvade öfver
ostronens öde -- hysa ett så innerligt medlidande med dem. -- »It
really was a dismal thing to do!»
[12] Emellanåt göras danstillställningar midt på dagen. I
Washington förundrades jag att vid ett besök hos den mexikanske
ministern omkring kl. 2 på dagen finna en oändlig rad vagnar utanför
huset, alla luckor tillskrufvade, rummen starkt eklärerade och fylda
af gäster. I en salong fann jag M:me R-o (som jag tillrådt att under
vintern hvila ut från sällskapslifvet) sysselsatt med att i stor
toilette göra les honneurs för sina gäster. Omkring 9/10 af hela
sällskapet bestodo af damer, och i sjelfva danssalen syntes blott ett
helt litet antal representanter af det otäcka könet. De tycktes för
tillfället kunna undvaras och damerna valsade med stor energi med
hvarandra.
[13] De amerikanska »saloonerna» äro egentligen att jemföra med
våra krogar. De äro nästan alltid elegant inredda; detta är äfven
fallet i de allra värsta kvarteren i storstäderna, t. ex. vid det
gamla Five Points, nu Chatham Square i New-York. Öfverklassare och
underklassare gå derin -- på vissa krogar ser man blott underklassare
-- för att taga sig en eller annan sorts »drink». Det går så till, att
man ställer sig vid disken -- något större antal sittplatser finnes
aldrig --, rekvirerar hvad man vill ha, vanligen en »drink» whisky,
får då whiskyflaskan och ett litet glas, vattenflaskan och ett något
större glas framskjutna till sig, hvarefter man genast blandar och
dricker med eller utan sällskap sin drink. Men man sitter icke timvis
i saloonen, och, som sagdt, den är trots sin elegans, och trots att
den besökes äfven af »bättre folk», närmast att jemföra med våra
krogar.
[14] Den nya »University Club» i New-York lär i afseende på dyrbar
utrustning stå främst i verlden. Erkännande dess unika beskaffenhet
kände jag mig likväl smått tryckt af den enorma prakten. Monolitherna,
de många träslagen från olika verldsdelar, den textila lyxen etc, etc,
verka i högsta grad magnifikt, men skilja sig alltför mycket från det,
som icke-milliardörer och icke-millionärer kunna bestå sig i hemmet,
för att verka fullt hemtrefligt.
The above contents can be inspected in scanned images:
I:56, I:57, I:58, I:59, I:60, I:61, I:62, I:63, I:64, I:65, I:66, I:67, I:68, I:69, I:70, I:71, I:72, I:73, I:74, I:75, I:76
Project Runeberg, Tue Dec 11 22:05:28 2012
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/doodle/03.html