Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brottslingar, detektiver och blodhundar. Fängelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Redan under slutet af 60-talet började Mollies
skräckvälde; det ena mordet efter det andra vittnade om
deras verksamhet. Jury-institutionen visade sig, som
alltid under terrorism, fullständigt maktlös att föra
lagens arm – det var nästan omöjligt att sammansätta
juryerna; och när det lyckades, vågade jurymännen,
hvars egna lif hotades, ej fälla. De irländska
katolska presterna, hvilkas makt i sina församlingar
öfvergår svenska föreställningar, voro i allmänhet ganska
passiva gentemot Mollies, ehuru enskilta medlemmar,
särskildt Biskop Wood i Philadelphia, bestämdt
uttalade sin förkastelsedom öfver sällskapets verksamhet.
Det brottsliga sällskapets organisation bygde
murar af jern kring dess ledande män. Det var
styresmännen för de stora industri- och transport-bolagen
i Philadelphia, som tillkallade Pinkerton, en handling
förenad med stor personlig fara, och som både af
denna grund och för företagets framgång verkstäldes
i den allra största hemlighet.
Det hade varit lönlöst att sända någon till
koldistrikterna, som icke var en ypperlig detektiv, och
dertill kunde heller ingen utses, som icke var en född
irländare och grundligt bevandrad i sina landsmäns
seder, språk och åskådningssätt. Uppdragets ytterliga
farlighet uteslöt alla gifta, och öfver hufvud
alla, som hade starka band vid lifvet. Pinkerton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
