Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I.
När madame Dorthea gläntade på
förstudörren pressade vinden på, så att talgdanken, som
hon satt ifrån sig på bordet, var nära att slockna.
Hon stängde åter dörren. Med handen på
dörrvredet blev hon stående och lyssnade till vindens
vin kring knutarna. Den svaga ljuslågan tog sig
åter och kastade ett fladdrande sken över
timmerväggarna. Hon blev plötsligt rädd där hon stod.
Vinddraget drog jämrande uppför trappan till
andra våningen och det syntes en blek ljusning
däruppe — det var månen som lyste in genom
trappfönstret. Hon visste ju så väl att de svarta
klumparna i de dunkla vrårna icke var någonting annat
än dragkistor och kläder, som blivit upphängda på
väggarna, men när hon öppnade dörren till
informatorns rum och fann det tomt och mörkt och
kallt, kunde hon inte övervinna den fasa som nyss
bemäktigat sig henne. Och ändå visste hon det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Jan 14 21:26:12 2025
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dorthea/0006.html
