Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oro endast var begynnelsen till en ångest utan like.
Överlämna allt i Guds hand — ja, det hade hon ju
alltid gjort. Men om det hänt Vilhelm och Claus
något, då blev det icke lätt att överlämna det i
Guds hand.
Scharlach rörde vid hennes skuldra.
— Kom nu, madame. Vi måste se till att få
i väg karlarna så fort som möjligt.
Då männen gett sig av, skickade Dorthea alla
pigorna i säng, så när som på Ragnhild, kokerskan.
Men ladugårdspigan Elen förklarade, att hon inte
ville gå till sängs förrän de fått spaning på
studenten och pojkarna.
Det långa köksbordet flöt av koppar och kärl.
Dorthea satte sig vid skorstensmuren med
ölsupsskålen i knät. Det smakade gott att få litet varmt i
sig, våt och frusen som hon var. Hon blev själv
lugnare medan hon pratade och hon lugnade även de
båda pigorna som nu tog itu med disken.
Troligen hade de studenten och pojkarna här inom kort.
Det var inte värt att ängsla sig för mycket. Det
var inte värt att ängsla sig i onödan. Ragnhild
och Elen fick tura om med att lägga sig ovanpå,
bara det fanns en uppe som passade elden, ty något
varmt måste de ju ha när de kom, både barnen och
de som var ute och letade efter dem.
Hon tände ljuset i staken och tog kitteln med
det kokheta tevattnet. Ännu en gång förmanade
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
