Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
far. Margit Johansdotter Klokkhaugen är hennes
namn. Det är moderns andre man; han och
styvdottern lär vara jämnåriga.
— De olyckliga, och den arme Dabbelsteen, om
han nu är kär i flickan! Hennes liv är ju ödelagt
— Jag ville inte tala om det nere hos oss.
Mutter tål inte vid att höra sådant.
Dorthea tvekade ett ögonblick. Sedan övervann
hon sig själv och frågade:
— Menar han att vi borde söka längs älven —
om där finns spår?
— Jag menar, att vi bör söka överallt, madame.
Jag tänker själv gå ned till sågen och få folk med
mig därifrån, så vi kan följa båda älvstränderna.
Fast ni vet ju själv, i detta väder och med en sådan
trafik som det varit i dag, vad kan vi vänta att
finna för spår? Men vi måste leta överallt, madame,
skicka ridande bud norrut och låta dem höra efter
på rasteställena om någon där kan ha sett
informatorn.
— Men barnen, Scharlach, barnen! De måste
ju vara besvärliga för honom om han befinner sig
i en förtvivlad sinnesstämning.
— Han kan ha lämnat dem kvar någonstans
eller bett dem invänta honom på något ställe längs
vägen. Ännu får vi inte tappa modet, lilla madame.
Vi får överlämna det i Guds hand.
Det var som om Scharlachs sista ord med ett
gjort det klart för henne, att de sista timmarnas
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
