Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Thestrup skakade på huvudet.
— Tiden, tiden, Theamor! Hur länge tror du
jag kan vara ifrån därnere. Scharlach stannar på
kontoret i natt. Dessutom, du har ju hört om den
ruskiga historien på Klokkhaugen. Jag antar att
det varit Dabbelsteens idé att han skulle hem till
Skärdalen stante pede. Karl är ju en vildhjärna.
Vi vet inte heller vad han spelar för roll i den här
historien. Han var i alla händelser hemma hos sin
mor två gånger förra året. Det är sannerligen
inget för ett par halvvuxna pojkar att bli inblandade i
— eller att se på nära håll. Nej, lilla Thea. Och om
de övernattar någonstans, så ger väl Dabbelsteen
sig i väg innan fan fått skor på fötterna. Och då
blir jakten längre.
Dorthea sa ingenting mer. Hon gick ut i köket
och gav besked om matsäcken och letade fram
mannens ridkläder i förstumörkret. Då hon kom
tillbaka in i sovrummet med famnen full av kläder,
stod han och ordnade med sina pistoler.
— Tar du dem med dig?
Utan att vända sig om, sade Thestrup kort:
— Sibillaföljet lär vara på färd nedåt dalen.
Förresten vet du ju att man hört talas om överfall
på vägfarande flera gånger i vinter — uppe i
skogsbygden. Så om jag också inte möter
tattarna —
Dorthea teg. Men hon kände att hon blev blek.
Om bara inte hennes Thestrup varit så hetsig. I
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
