Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
digt strålande ögon. Nu var vitögonen
rödsprängda, och hans vackra, blomstrande hy hade blivit
brun och väderbiten. Ännu försmådde han att
gömma sitt ljusbruna hår under en peruk, men
det hade glesnat kring hans runda panna, som han
själv kallade sin trönderskalle, och bakom öronen
föll det tovigt och gråsprängt. Han gav sig sällan
tid att ordna det i bucklor.
Märkvärdigt lugnad, nästan upprymd, stod
Dorthea och betraktade honom, medan han sörplade i
sig teet och stoppade i sig smörgåsarna som han
tuggade med sina stora, gulaktiga hästtänder.
— Du nåste i alla fall vila dig, bäste Thestrup,
innan du ger dig av.
— Vila! Så du pratar! Han skrattade med
munnen full av mat. — När jag vet att de färdas
ute på landsvägarna eller sitter på ett eller annat
härbärge med druckna forbönder och vår vän
Dabbelsteen. De är ena trevliga kumpaner,
körkarlarna från Knidlia, många av dem —
— Ja, men —, nu när hon visste vart pojkarna
tagit vägen, var hon inte så orolig längre. — Tror
du att det tjänar något till att du ger dig i väg
redan i natt? Nu måste de ju ha fått tak över huvudet
för längesedan. Du kan inte gärna rida omkring
och väcka upp människor i alla hus och gårdar
utefter vägen. Kunde du inte fara tidigt på
morgonen och få en karl med dig? Till dess har kanske
också blåsten lagt sig.
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
