Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tet och så hade han den elaka smaken i munnen.
Då kom den unge Ole Hågensen med en stor
silverkanna över vars kanter fradgan skummade,
och drack honom till —
Aldrig hade Vilhelm smakat något så gott som
detta kalla, skummande öl. Han begravde
ansiktet i kannan och svalde den bittra och fylliga
drycken i djupa klunkar. Ole betraktade honom
med ett leende och över kannans rand log Vilhelm
tillbaka mot moderns bror. Var välkomna, soppa,
kött och kåll Här fanns en pojke som inte var
rådd att gripa sig an! Han skakade sin röda lugg
och skrattade fjolligt och överlägset åt de andra
tre som makade sig fram till bordet, sömniga och
försagda.
Han kände ingen av länsmannens gäster, men
de var allesammans bönder, välbärgade män, det
kunde han se. Den långe, magre, som
länsmannen kallade Lars, måste vara Lars Gullaug, far till
morbror Oles trolovade, Ingebjörg Larsdotter.
Egentligen var det ganska underligt att hans
mormor var gift med en bonde, även om bonden var
både länsman och korpral, och att hans mor hade
en bror som var av bondestånd. Ole hade inte ens
velat förändra sin ställning. Vilhelm visste att det
var ynglingen själv som satt sig emot moderns
planer att han skulle studera till präst. Men nu
tyckte Vilhelm att han på en gång förstod Oles
syn på saken. Det var förunderligt hemtrevligt i
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
