Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dern med den ömmaste kärlek; hennes barnsliga
pladder och lustiga infall kunde försätta honom i
hänryckning. De två minsta kappades modern,
amman och barnpigan om att sköta. Han hörde
ihop med Claus.
På ett sätt var nog Claus allas favorit. Vilhelm
märkte att föräldrarna var stolta över den vackre,
kraftige pojken — det skulle bara fattas annat.
Men likväl, i den rikligt tilltagna familjegruppen
var Claus inte intimt förbunden med de övriga på
samma sätt som han, Vilhelm. Han stod alltid
framför Claus; med sin livliga, spetsiga näsa och
sitt flammande hår, sina svagare krafter, men
starkare hälsa — Claus var mera muskelstark, men
lättare mottaglig för smitta och sjukdomar, han
däremot var seg av bara tusan och hade knappast
legat sjuk en enda dag i hela sitt liv — skulle han
alltid liksom vara broderns förelöpare och den som
bröt väg, där brodern sedan med sin större
pondus kunde rycka fram.
De måste sätta sig vid bordet och få litet till
livs, tyckte länsmannen. En piga dukade på ena
bordsändan. De hade porslinstallrikar här i huset
och stora silverskedar. En annan piga bar in en
soppskål av tenn och öste upp ångande het
köttsoppa. Ytan var täckt med fettpärlor och kål och
köttbitar simmade i spadet. Detta var annars det
bästa Vilhelm visste, men nu var det som om det
vänt sig i honom av motvilja — det brände i brös-
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
