Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
välbehag, och så den lekfulla dask, hon gett honom
själv på kalufsen. Claus och länsman Lunde
liknade varandra. Ja, egentligen gjorde de ju inte
det, för länsmannen hade ljust hår och en hög, kal
panna. Hans ögon var blå och ansiktet mycket
rött. Claus hade ljusbrunt hår som föll mjukt och
vågigt kring hans fylliga ansiktsoval. Hans hy
var brunaktig och mjuk som silke. Han satt och
pratade med mormodern medan han åt och såg upp
på henne med sina stora ögon som liknade en kos,
ty de var dunkla, men liksom överdragna med en
mörk blånad. Ja, nu var det Claus som ryckt fram,
han hade övertagit samtalet med mormodern och
svarade beredvilligt på hennes frågor om hur det
stod till med deras mor och om förhållandena
hemma — mycket utförligare än vad Vilhelm tyckte
var nödvändigt. — Dabbelsteen och den
främmande bonden satt framåtlutade med uppdragna axlar
och åt ivrigt. Men Claus höll sig rak, såg upp i
mormoderns ögon och log litet. Emellanåt, när
han fick tid för pratet, tog han en sked soppa.
Sådan blev han ibland — pratsjuk. Andra gånger
kunde det hända att man inte fick ett ord ur
honom.
Jo, Claus liknade i alla fall Hågen Lunde och
den unge morbrodern Ole var också lik dem. Alla
tre var fylliga på samma sätt. Det var något tungt
och solitt över dem: avrundade former, präktiga
muskler, en vacker, frisk hy och fuktiga ögon.
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
