Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Länsmannen hade besökt dem några gånger när
han passerat glasbruket på sina resor, Ole
Hågensen också, men aldrig mormodern. Det måste vara
tre år sedan han såg henne sist, ty han mindes, att
när de kom hem hade modern sagt till hans far att
denna gång hade mormodern gjort antydningar om
att hon skulle vara hos dottern, när hon skulle i
barnsäng. Det var den gången när hon gick med
Rikke. Men fadern hade skrattat och sagt att det
hade ju madame Elisabeth hotat med förr, men
ännu hade det gudskelov inte blivit något av.
Fadern tyckte inte om deras mormor.
Morbror Peter Andreas ville icke ha porträtten
av sin far, major Eckelöff, och av mormodern
sådan hon sett ut när hon var gift med honom.
Föräldrarna hade erbjudit sig att skicka målningarna
ned till Köpenhamn, men onkel Peter Andreas
svarade att det skulle de inte kosta ut något på. Så
nu hängde de två porträtten över kanapén i
storstugan. Och nu såg han att den feta gamla
kvinnan och den sköna damen på bilden i alla fall
liknade varandra. På porträttet hade hon också de
kulrunda ögonen, men där var de blå som violer.
Och uppnäsan med de lystna runda näsborrarna
satt i ett runt och fast litet ansikte, vitt och
rosenrött som ett vaxäpple. Den unga damen på bilden
hade ett ljust, pudrat hår, som låg tätt kring
huvudet i snodda lockar och bucklor — då han var
liten hade denna egendomliga frisyr alltid påmint
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
