Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Du stirrar så på mig, sa mormodern. Var
det något du ville, lille Vilhelm?
Pojken blev ännu mer förvirrad när han märkte,
att hon upptäckt hans förstulna ögonkast. Han såg
hastigt ned på tallriken och skakade på huvudet.
— Men min gode Dabbelsteen, då har han ju
rentav enleverat barnen.
Madame Elisabeths lugna stämma hade en
skrämmande underklang.
— Vill han påstå att han sans façon rymt från
sin anställning hos min svärson. Och med två av
de unga söner som var anförtrodda i hans vård.
Och utan att någon därnere vet vad det blivit av
er?
— Det hade ju aldrig varit min mening, bästa
madame. Jag trodde ju att vi skulle träffa någon
på Sandtangen som kunde ta dem med söderut.
— Men varför skulle han egentligen dra Claus
och Vilhelm med sig upp till Sandtangen?
— De var själva så ivriga på slädfärden. Och
jag kunde inte gärna förklara för de unga
människorna vad jag hade där att göra. Å, jag kommer
inte ihåg vad jag tänkte!
Dabbelsteen pressade sina långa smala händer
mot tinningarna, så att hans mörka lockar snodde
sig som ormar kring de smala fingrarna. Sedan
kastade han huvudet bakåt och såg sin plågoande
rätt in i ögonen — ty det var Vilhelm genast på
det klara med: mormodern plågade honom med vil-
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
