Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han såg sig omkring som om han velat be de
vuxna om hjälp.
Då gick det upp för honom att deras ansikten
fått ett nytt uttryck som gjorde honom rädd,
därför att han inte riktigt förstod någonting, men han
kände att här var det ohyggligt att vara. Hans
mormor hade rest sig upp. Väldig och
skräckinjagande såg hon ut med det tunga huvudet
krönande nattkoftans gröna pyramid.
— Koml Vilhelm drog i herr Dabbelsteen. —
Koml bad han nästan jämrande, ty han förstod att
den andre inte märkte att det var fara på färde —
men det var ju förfärliga saker han sagt, tänkte
pojken. Claus satt bara och såg generad ut, men
begagnade sig av tillfället att tömma ett
punschglas. Ett ögonblick tänkte Vilhelm, att nu tappade
han också fattningen — han var rasande och han
var förtvivlad över dessa två som inte förstod
någonting.
Dabbelsteen knuffade honom så att han
snubblade några steg över golvet. Och där låg Augustin
Dabbelsteen på knä framför madame Elisabeth med
framsträckta armar och sammanknäppta händer.
— Madame, ni känner människohjärtats
irrgångar. Madame, madame, ni som själv erfarit gudens
makt. Förbarma er över oss. O, ni har makt
över människor och över män. Säg att ni kommer
för att besöka er gamla väninna, min mor —
— Han måste vara galen, Dabbelsteen. Jag kan
62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
